Laktos är en kolhydrat som spjälkas av enzymet laktas. Större delen av jordens befolkning får en nedreglering av laktas efter amningsperioden och man blir laktosmalabsorbent. Vid låg laktasaktivitet tas inte laktoset upp i tunntarmen utan fermenteras i tjocktarmen. Vissa individer med laktosmalabsorbtion får besvär vid intag av laktos, andra reagerar inte alls.

LAKTOS OCH ANDRA KOLHYDRATER

Kolhydrater består av enkla sockerarter (monosackarider) och kedjor av två till tusentals sammankopplade monosackarider (di- eller polysackarider). Glukos och fruktos, som finns i t ex frukt och bär, är exempel på monosackarider. Här hittar vi även disckariden sackaros, som består av just glukos och fruktos.

En annan disackarid är laktos, mjölksocker. Laktos är en mycket speciell sockerart som endast finns i mjölk. Laktos spjälkas av enzymet laktas i tarmcellerna varvid de enkla sockerarterna glukos och galaktos bildas.

Digererbara (nedbrytningsbara) kolhydrater tas upp i tunntarmen och förser kroppen med energi. Människans mag-tarmkanal kan endast ta upp monosackarider. Sammansatta kolhydrater måste spjälkas till monosackarider innan de kan tas upp i tunntarmen. Glukos, galaktos och fruktos tas upp i tunntarmen via speciella transportmekanismer. Sackaros och laktos spjälkas av enzymerna sackaras och laktas på tarmslemhinnans yta.

Det finns ett flertal kolhydrater som är icke-digererbara, t ex oligosackarider i ärtor och bönor och inulin i lök. Eftersom vi inte har enzymsystem som spjälkar dessa kolhydrater kommer de olösta ner i tjocktarmen där de fermenteras. På samma sätt fermenteras sackaros och laktos i tjocktarmen om man saknar enzymen laktas eller sackaras. Detta ger kortkedjiga fettsyror som ättik-, propion-, mjölk- och smörsyra. Dessa kan tas upp från tjocktarmen och ger en mindre energimängd vid sin omsättning i kroppen.